Ni som följer min blogg har säkert märkt att det förekommer många inlägg  med fransk inrikning. Det är ingen tillfällighet. Jag är en riktig frankofil. Här kommer ytterligare en denna gång med historisk inriktning  Hoppas jag inte tråkar ut er.

Det var en gång för längesen en kung och drottning som bodde i ett slott omgiven av en stor mörk skog. Drottningen var mycket religiös och gick ofta till kyrkan för att få råd från sin präst. Vid ett tillfälle skulle en ängel ha uppenbarat sig och sagt till drottningen att be sin man ändra sitt heraldiska vapen med tre halvmånar och istället byta till ett med tre stiliserade liljor i guld.

 Kung Clovis tar emot sitt nya heraldiska vapen.

Så skulle sägnen om den franska liljan ta sin början. Det är bara en av många skrönor om uppkomsten av den franska liljan som kunglig fransk symbol. Och som symbol för den franska monarkin levde den kvar mycket länge, ja faktiskt över tusen år,  från 700-talet  framtill den franska revolutionen 1789.

Här har vi ursprunget till den franska liljan, Fleur de lis som den heter på franska, välbekant eller hur? Det är min favoritblomma. Många gillar den inte för att den har så stark doft. Men det är precis det jag tycker om och dessutom är den vacker.

Även om symbolen försvann som kungligt emblem är den ”still going strong” och man kan säga att den forfarande på många sätt  står som symbol för Frankrike. Den förekommer  i många former och på en mängd  produkter, här kommer ett urval.

Dekoration i ett badrum helt i kalksten. Lite enhanda färgmässigt enligt min åsikt.

Liljan pryder här en väggfontän och hittas  även på….

…på tallrikar och glas. Glaset kommer från La Rochère Europas äldsta glastillverkare som startade sin verksamhet redan år 1475 . Jag själv är lycklig ägare till 12 st av dessa glas och jag gillar dem skarpt. Stadiga i tjockt glas, snygga och hållbara.

Traditonellt på kunglig på sammet.

Nu åter till historien.

Efter den franska revolutionen, som sagt, var sagan slut för den kungliga liljan. Det var den lille korsikanen, Napoleon, som såg till att den rensades bort.

 Han ville kasta ut det gamla och skapa någonting eget. Det blev en symbol med tre  bin inte helt olik den franska liljan till utseendet. Enligt sägnen så satt Napoleon en dag  i sitt palats Fontainebleu och glodde på gardinerna i fönstren som var prydda med de kungliga liljorna. Han befallde att dessa skulle tas ner. Eftersom bina inte är helt olika liljorna så sägs att liljorna broderades över och blev bin på olika slags textilier.

Det låter lite långsökt. Man skulle snarare tro att Nappe som var så storvulen  inte skulle vara så småsnål att han återanvände liljemönstret, men vem vet. I så fall var han nog den förste potentat som praktiserade eko-tänk. Så här ser hans symbol ut i diverse sammanhang.

På en gardin som tidigare fanns hos Alma House.

Fina kuddar.

En parfymflaska från Guerlain formad som ett bi.

Och kejsaren själv i full regalia med broderade bin på ”klänningen”.

Men Napoleon gjorde ytterligare avtryck  i inredningsvärlden. Han lär ha tagit  intryck av antikens Rom. Dessutom av Egyptens skatter.Under sitt fälttåg i Egypten  studerade ha landets antika symboler där och fick också där inspiration till sina framtida möbler. Han bad därför sina arkitekter komma fram med förslag på både byggnader och möbler. Detta utmynnade i en möbelstil som gick till eftervärlden, Empiren, från Empire som betyder kejsardöme på franska.

Det är en svulstig stil med element som sfinxer och gripar. Man kan lätt se att krigsymbolerna är tydliga i empiren t.ex spjutliknade gardinstänger. Det är mycket guld på mörka mahognymöbler. Färgerna i övrig var klara och starka.

 

  Bord med guldglänsande gripar

Empirstil i modern tappning.

Empirstilen tog sig också in i modet. Klänningarna fick en ny siluett och var avskurna under bysten. Stilen inspirerar fortfarande dagens modedesigners,

Det blev ett långt inlägg denna gång men så är det när man grottar in sig i historia. Återkommer med vad jag hoppas ska bli en mer lättsam text nästa gång.