Så sakta har de smugit sig på oss, de rustika, illa åtgångna borden. Det gäller både mat och soffbord.

Man vet inte om man ska skratta eller gråta, älska eller hata. Jag befinner mig någonstans mitt emellan. Tufft och eländigt på samma gång.

 Som jag ser det är dessa ”nya” trendiga bord en korsning mellan fransk lantstil, shabby och rå industrialism. Om jag fick önska något är att de två sistnämnda snart har gjort sitt och förpassas in i historiens kammare och att de ersätts av mer värme i form av mörkare träslag och vackrare formspråk. Jag tycker mycket tyder på det och hoppas denna sällsamma hybrid är det sista man ser av denna soppa. Förvånande är att många producenter har hakat på trenden och presenterar borden tillsammans med sina ofta vackra stoppade möbler Här är ett exempel:

Artwoods bord Salvage av plankor och med rostiga hjul kostar mer än 16 000 kr i butik. Är det ett rimligt pris? Knappast. Det måste vara trendeffeken. Här är några andra soffbord i samma stil.

 Den översta ser ut att vara gjord av gamla bräder. Den nedersta av en lastpall. Återvinning är ju inte fel men tillsammans med snygga vardagsrumsmöbler blir det en stil-crash som jag inte riktigt kan ta till mig.

Här har kreativiteten gått på högvarv och det är helt klart hemmasnickrade bord.Det ena har en överdel gjort av ett gammalt fönster och den andra är en gammal kabelvinda. De här gillar jag, tycker ett det är personligt och coolt.

Här är ytterligare en variant som känns helt fel i sin omgivning, ruffig och ängsligt tillgjord..

Även om bilden är mörk kan man se att det här är bordet är vald av en mer sansad trendjeppe.Bordet är inte så slitet och med en mörkbrun skiva passar den bra ihop med övrig inredning.

. Nu förflyttar jag mig till matbord.

En kontrast som heter duga. Ett rustikt bord tillsammans med Philip Starcks ( världsberömd och hyllad designer) Louis Ghost stolar. Sorgligt, stolarna borde slippa ett sånt öde.

Tre grova plank har använts till matbordet. Inte alltför chockerande mismatch.Helheten är helt okej.

Oj oj, Inte så bra…

Äntligen, här funkar det med rufft bord som ändå är rätt snyggt och inte är malplacé.

På nåt sätt känns det som många av de ”ny-gamla” borden är sprungna ur den franska lantmiljön. De är naturligt ruffa, slitna och mycket charmiga. Dessutom passar de perfekt in i det franska gemytet.

Avslutningsvis, en underbar bild på ett tjusigt dukat festbord. Här skulle jag vilja vara gäst!