Ja så är det dags igen för den mest hysteriska tiden på året. Fast man dyrt och heligt lovar sig själv att hålla igen på både mat och klappar och  bara umgås i all enkelhet med de nära och kära så blir det aldrig så. Vi firar julen ute på landet och bara det att hela huset ska värmas upp till en behaglig temperatur är ett slit. Men sen när man ätit julbord och delat ut klapparna då lägrar sig julefriden till sist….

Här är huset i vinterskrud. Det är en sk. Värmlandsgård som inte ser mycket ut för världen på utsidan. Utformningen är enkel och sparsmakad eftersom det har ett formspråk inspirerat från klassicismen. Grunden till huset byggdes på 1700-talet sen byggde man på ytterligare en våning under 1800-talet.

Här är juldukningen i storstugan.

Eftersom jag inte är så förtjust i de färdiga julgrupper som ofta är dekorerade med för mycket lull-lull föredrar jag att göra egna av enkla medel. Här en med enris och nejlikor. På den gamla härliga vedspisen varmhålls julmaten.

På hemmaplan blir det minimalt med dekorationer, några  jul- kuddar en egen arrangerad bukett och runt stormlyktan lägger jag en krans – klart.

När vi fotograferade Almas julbild hade vi tänkt ha Ludd som fotomodell. Men han blev som en stor isbjörn på bilderna så det funkade inte, men söt är han.